• Go to the english section
Bloggen på ehde.se
 

Ilska som drivkraft

Staffan Ehde / 2016-11-21 11:48:34


I samband med USA valet skrivs det mycket om de arga väljarna, det är de som röstar på Trump, Brexit, Le Pen och SD. Ilska är egentligen bra, ilska har drivit samhällen mot en rättvisare värld (jo  det finns de som arbetat 16 timmar, det har funnits slaveri, det har funnits feodalism mm). Ilska är bra för innovation och ilska är ett fantastiskt bränsle. Men allt bränsle har en explosionspunkt. Energin behöver riktas mot något konstruktivt. Allt tjat om kreativitet missar grundbetydelsen i ordet. Kreativitet är en destruktiv kraft som ifrågasätter och välter gamla sanningar. MEN skillnaden mellan kreativitet och destruktivitet är att kreativitetens syfte är att skapa något nytt och bättre som ersätter det gamla. Det kostar på, och där verkar vi agera som bortskämda barn som vägrar resa oss ur soffan. Det verkar vara fördömt svårt att inse att entreprenörskap eller annan uppbygglig verksamhet sker på bekostnad av obetald arbetstid och sena nätter (tro mig, jag ser det på nära håll nu när vi bygger upp en ny verksamhet), att bygga upp något nytt kostar risk och uteblivna förmåner. Den delen verkar ingen vilja röra. Vi lever på den välfärd som tidigare generationer åstadkommit med slit och offer, vi lever i en fri del av världen därför att massor av människor dog alldeles för tidigt i kampen mot enögda diktaturer. Nu sitter vi mätta och förbannade, förändringen verkar ske till mångas nackdel och då spiller vi energin som bensinen i molotovcocktails. Vi kanske måste inse att vi är vuxna, och att vara vuxen betyder att man inte längre kan skylla sitt agerande på det förflutna utan tar ansvar för sitt och andras liv för den tid som återstår. Polariseringen finns därför att segregationen ökar och ytterligheterna blir alltmer lomhörda för den del av åsikten de inte vill kännas vid. De etablerade politikerna viftar bort den missnöjda väljarskaran som man försöker vifta bort en besvärlig fluga, populisterna och extremisterna är duktiga på att ta vara på detta genom att lägga örat mot marken och sedan använda energin till att tända på en brasa som knappast kan betecknas som kreativ. Segerns sötma finns efter en ansträngning, en uppoffring, ett mod att korsa gränser. Minns vi vad den smakar?


Kommentarer
 
Kommentera Inlägg
 
   

1024/1024
 
 
Please add 7 and 5 and type the answer here: