Som talare får jag ibland se och
uppleva situationer som kan vara ganska extrema. Vad sägs till exempel
om 600 åhörare i Fagersta i Folkets hus som "någon" glömde att värma
upp i Januari?
Otrolig syn med en hel publik som det ryker ur munnarna och alla har
ytterkläderna på! Vi var tvungna att göra åkarbrasor och gymnastik
varje kvart.
En av de senare upplevelserna var en stor idrottshall i en svensk
större stad (jag vill inte hänga ut kunden), där ett evenemangsföretag
riggade tross och rån en timme före starten. Scenen var full av kablar
och lådor, ljuset hade de inte fått igång då de saknade ett ljusbord.
När den månghundrahövdade publiken kom till platsen hade vi varken ljus
eller en fungerande scen.
De svarta tygerna som skulle maskerat idrottshallskänslan hängde
halvvägs uppe då lyftanordningarna fastnat. Projektorn hängde mitt
framför duken så en stor del av publiken kunde inte se bilderna. En
tröst, i 99 fall av 100 är allt utmärkt arrangerat!
Men nu kommer storyn som fått mig att skriva om detta att vara talare.
Sofia Wistrand (Sofie Propp) skulle agera konferencier på ett evenemang
och intog fyra tabletter mot vad hon trodde munherpes. Snart inser hon
misstaget, nämligen att hon tagit fyra sömntabletter!
Hon genomförde sitt arbete under stor kamp och vånda. Frågan är vem som skulle klarat detta!