Jag lovade igår att avsluta veckan med ett inslag om cykelkulturen.
Lår oss börja med cyklisterna, eftersom jag kommer från Nackahållet så
ser jag först långfärdscyklisterna, dom har tajts och självlysande
väst, tre halogenlampor fram, alla blinkar, 2 baklysen och 21 växlar.
Dessa män, för det är huvudsakligen män har Ocleybrillor och
desperation i blick, det gäller förmodligen att slå gårdagens rekord,
för det går fort, väldigt fort.
Vid Hammarby sjöstad, kommer ett blandat gäng med mountainbikes och
skraltiga damcyklar. De har hyfsad fart men är mest i vägen för ”Nacka
Elitlopp”.
Vid slussen blandas gänget ut med Södercyklisterna, de består av
Kronancyklister utan hjälm och ”Fakengers”, uttrycket kommer från New
York där riktiga ”messengers” det vill säga cykelbud förekommer. Där
har man stämplat de som också vill cykla med fast nav och
cykelbudsväska för ”Fakengers”. Just Fakengers från Söder riskerar sitt
liv varje morgon i utförsbacken mot Skeppsbrokajen.
Vid Nybroplan är det en härlig soppa av nämnda grupper men nu har
portföljcyklisterna på sina Skeppshult från Östermalm anslutit.
Denna härliga mix beter sig som en skock måsar på en soptipp. Här råder djungelns lag.
Låt mig ta ett exempel just vid Dramaten, Nybroplan. Första cyklisten
stannar vid rödljuset, nästa ställer sig bredvid, så ytterligare en, så
fyller det på bakåt, gärna så man är i vägen för cykelbanan Norra
Hamnvägen – Djurgården. Lustigt nog är det ingen som reagerar på
argsinta cyklister som inte kommer förbi klungan som nu består av ett
20tal cyklister.
Trots klungans storlek finns det cyklister som tycker att det finns plats längst fram.
Samma sak händer på Dramatensidan, alltså det gäng vi snart skall möta
mitt i korsningen. Det är just det mötet som är så häftigt, jag
skrattar varje gång. Tänk dig en match i amerikansk fotboll där just
två lag skall rusa mot varandra, men lägg till önskan om att undvika en
krock…
Så är det cykelbanorna, dom löper på de mest omöjliga ställen, mellan
parkerade bilar och trottoaren där bildörrarna utgör överraskningarna
när de öppnas mitt framför dig.
Cykelbanorna är också perfekta parkeringsplatser, uppställningsplatser
för containrar, byggställningar och är dom lediga så är dom uppgrävda.
Om du som cyklist lämnar cykelbanan för att någon parkerat där så tutar en ilsken bilist för att du är i vägen.
Nu börjar cyklisterna att bli många, det är en bra utveckling, vi borde vara fler.
Det är kul att cykla i Stockholm, mycket humor om du väljer att se det från den sidan.
Det är farligt att cykla i Stockholm, vi behöver alla spänning, men utgå ifrån att ingen ser dig.
Låt mig avsluta med en av de mest humoristiska platser vi har där kulturer möts.
Nu är det dags att cykla hem, Nacka eliten får just upp hastigheten
efter Slussen, äntligen skall raksträckorna ge utdelning på fartskalan,
då händer det, på Stadsgårdskajen väller det ut resenärer från
Finlandsfärjorna, dom har väskor och pirror, deras kropp och själ
befinner sig bortom verkligheten, alkoholen har gjort sitt så att säga.
Golgatan de skall gå till bussen är en 2 meter bred asfalterad väg som
är uppdelad med en vit linje, den ena sidan menad för cyklister, den
andra för gående.
Behöver jag skriva mer?
©Foto och text Staffan Ehde 2008