För en vecka sedan kommenterade jag bristen på chefer, sedan har jag snabbt berört adhokrati som en innovativ organisationsform, nu börjar jag skönja ett mönster.
Den typen av företagsledning vi känner idag börjar likna bensinmotorn,
det är samma teorier som ligger bakom båda sedan Taylorismen. Nu rör vi
oss in i kunskapssamhället och det är inte bara bensinmotorn som får
stryka på foten. Om företagen skall klara den snabba förändringstakt
som krävs idag måste ledningen se annorlunda på sin roll. Bristen på
chefer beror säkert på att vi har en generation som inte kan
identifiera sig med kontrollapparaten, de söker inspiration och
möjlighet att påverka världen på ett positivt sätt.
Låt oss studera adhokrati
för ett ögonblick. Kunskapsföretag lever i en ständigt skiftande värld
med nya krav från kunderna. Om vi tittar på Metafor media som är mitt
företag där vi tillhandahåller kreativa lösningar med film och andra
upplevelser: varje dag kommer nya utmaningar som kunderna behöver lösa.
Vår organisation måste snabbt lokalisera de som är lämpliga att lösa
problemet kreativt för att sedan gå in i en produktionsfas som är
ytterst linjär men måste lösas med andra kreativa utmaningar. För en
Taylorist framstår det hela lika strukturerat som en myrstack, men för
oss som jobbar i adhokratin finns väldigt strikta regler om var i
kedjan vi kan påverka olika delar av produktionen. Det är till exempel
en dödssynd att börja diskutera manus på inspelningsplatsen (om det
måste ske så är det en mindre katastrof). För att använda metaforer så
är många företag organiserade som en symfoniorkester, den är beroende
av en dirigent och givna noter. Adhokratin kan liknas vid ett bluesband
som improviserar, men det sker efter strikta regler (det finns vissa
mönster som man måste hålla så att alla vet inom vilka ramar man kan
improvisera).
Jag tror att en brandkår är ett bra exempel på en adhokrati, ute på
brandplatsen finns det en ledare som samordnar och håller översikt, men
han behöver aldrig gå in i detalj för vad varje brandman skall göra, de
sköter sin uppgift bäst själva och de agerar efter vad som händer just
där de är. Byråkrati skulle vara förödande då ingen vet vad som händer
nästa gång…