När jag korrekturläser min bok som förlaget layoutat färdigt nu ser jag plötsligt en helt underbar metafor.
I en intervju med Harry Frank nämner han faran med att organisationen blir som en motionscykel.
Inget mer. Så när jag cyklade hem igår tänkte jag på skillnaden mellan
en organisation som står stilla och trampar och en som cyklar på en
riktig cykel.
En organisation som cyklar motionscykel slipper motvind och regn, man
kan lägga på så mycket tryck som passar. Det är tryggt och relativt
ofarligt, men den kommer ju ingenstans!
Att cykla ute i verkligheten handlar om att få jäklas med elementen,
men vad sägs om utsikten, fartkänslan, svetten och att komma i mål!
Vad händer då med motionscykeln? Ja för det mesta slutar den som klädhängare...